Finaste besöket

Vincent och farfar körde till Kalmar på lördagen och efter nästan en vecka fick jag träffa min lilla kille, som helt plötsligt var väldigt stor. 
Ja och så kom tredagars gråten med. Hormonerna rinner till och hela världen är i obalans. Även om tårarna sprutade så visste man varför, men det är som om någon tagit över ens kropp helt. Stackars Vincent blev lite oroad men förstod sen att jag grät för att jag var så glad. 
Och att se den stolta storebrodern träffa sin lillebror för första gången. 💞💙💙




Först vågade han inte riktigt röra honom men sedan gick det bra.
Vincent hade bestämt namn långt innan, "-Han ska heta Sixten och jag ska kalla honom för Blixten!" 
Men det såg inte ut som en Sixten. Så nu var det bara att börja fundera på namn. 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0